Tiê so frametti lier,
Mangei Gaang de felle tungt –
De æ Kamp aa Tvil aa Strier,
Men hass Mot æ friskt aa ungt.
Aa fyr styrkjande aa vite,
Midt i Motgang beisk aa ram,
Heim i Dalen Asloug site,
Be, at han maa vinne fram!
Han æ no i hægre Lære,
Bilæt-Hoggar ska han bli,
Aa de gjeng 'an bær' aa bære,
Prisen honom dømest ti.
Forme Leir aa hogge Steine,
Meitilen fyr Tolekniv,
D'æ hass Hug, just detti eine.
No begyndar fysst hass Liv.
Snart ska han paa Langom-Ferdê –
Bloi i 'an gjeng i Floum:
Eg deruti vie Verdê
Høgg i Stein min Ungdoms-Droum;
Eg i marmor-Stein ska bjoe
Fram baa Odin, Cor aa Frøy,
Undrande ska Verdê skoe
Asloug: Idun Epple-Møy!
Ja, naar fysst eg hev studera
Desst gamle Meistar-Verk,
Som i Roma-Land ska vera,
Daa ska eg bli stor aa sterk –
Noko nytt eg daa lyt skapa,
Som at Verdê alli saag:
Jupiter mot Tor ska tapa,
Daa eg fysst æ løyst aa fjaag!