V. Uas taamen höör kemmerKemmer, kommer..
Uas bleef nu äänAän, in, binnen.
Me breeken sen.
Jü skrualet fuul
Aur sok en gruul;
Sok her s' ek taagt
Jü wiar forsaagt.
De lidden fraaget:
‘Wat munth höör plaagetWat munth enz., wat mag haar deren.?’
En braagt s' bi skorstiin
En pöösPöös, zak. me flentstiin.
Hat holp höör nönt,
Jü bleef dagh skäänt.
‘Jü heeth en sjughtSjught, ziekte.!’ - höör faather seid;
‘Wan 't nü man jest tö harefst geith,
Da kumt er nogh en beeter tiid,
Da kumt er uk muar leewent jir.’
De harefst kam, de wunter ging,
Man Uasken bleef allikwel ringRing, treurig..
De friiers löp
Wan Uasken slöp,
En stönth s' bi düür,
Hed Uas de tüürHed Uas enz., ging Uas eene rilling over het lijf..
Tö leest, da kam de Wolpernaght
Jit jens; - man nü küth Uasken saagt:
Jü drämt: de duiwel hi wiar duad,
Jü wiar nü frii fan al höör Nuad.
Jü waath sa bliith, dat s'hoog ap sproong
En üs de lörke triller soong.
Jü biljt et höör nü sallef iin:
Jü wiar nü sünth, jü wiar nü riin.