So staar eg einsleg paa ein Tind
og ser ned motar Heimen min.
Der kviler mykje urudt Land,
som ventar paa ein Rudningsmann.
Eg beinka vil den gamle Veg,
so Hevdi lettare me dreg,
eg rydja vil dei gamle Urar
og reisa alle dotne Murar.
Dei gamle Askar skal faa kanta
og tena oss til Vetreved;
i Staden vil eg Aplar planta
og Berjebuskar, Pæretre.
Og Husi vil eg maala kvite,
so der vert ljosare aa bu,
og Høns og Gris og Kalv og Ku
dei skal nok sleppa faa for lite.
Og aldri meir so vil eg skilja
meg fraa 'ne Mor og fraa han Far.
Kvar Sundag som daa Barn eg var
me vilja samlast um Vangilja.
Vangilja og dei gamle Salmar.
So vil me kjærleg saman bu
og stræva ærlege og tru
paa Vaar for kvar ein Blom, som falmar.