Aa lat det bura og lat det braka,
lat Huse rista og Tufti skaka!
Lat brotna alting, som brotna kan!
Det døyver Tankarne litegrand.
Um Stormen tok baade Hus og Hytte, ‒
det vart eit Bél, daa eg mindre sytte;
um Jordi gav seg i djupe Grund, ‒
daa fekk eg gløyma ei liti Stund.
Um Sky datt ned, som paa Kimlen flakkar,
um Have braut yver alle Bakkar,
ja um all Verdi seg søkkte ned, ‒
so var det slutt og so vart her Fred.