Um no vondskapen reiser seg høgføtt paa jord
og det dirrar av jammer og sut,
um dei trakkar paa retten og ulukkor gror, ‒
sine vengjer skal voni slaa ut:
For ei tid skal det koma som aldri me saag,
ho ligg voggar i lufti so tungt;
ho skal metta vaar aand, ho skal stilla vaar trong
etter alt som er evigt og ungt.