For tolvte Kong Karl Hans Kolbjørnsen gik – Jens Munk fulgte med: “Lad Kvinder og Børn efter ældgammel Skik “faa fare med Fred!”
Da reiste Kong Karl sig helt vældig og vred og traadte ham nær: “l kraft af ditt yrke och fornfaret sed “min fånge du är.”
“Du är ej soldat i den dansk-norska här, “men strider ändå. “En helvites brand för de mina du är; “som eld går du på.
“Din timma är slagen, din dom skall du få: “Et skott är mitt svar. “De qvinnor låt fara, de barn låt dem gå –; “men du stannar qvar.”
“Er Fienden i Landet, er hver Mand Soldat!” brød Kolbjørnsen frem. “Jeg slaar ei for Konge, jeg slaar ei for Stat; “jeg slaar for mit Hjem.
“De fattige Hytter, jeg kjæmper for dem; “jeg slaar for de graanende Sten’; “de blaanende Tinder med solskyet Bræm – “jeg elsker hver eneste en.
“Og I, Herre Konge! Jeg kjender Jert Sind – “l dømmer ei mig. “Brød Fienden med Vold over Svearig ind, “l gjorde som jeg.
“Om Nummer i Rækkerne spurgte I ei “og svensk Uniform – “l gik kun mod Fienden den korteste Vei “til Strid og til Storm.”
Den Fold, som Kong Karl mellem Øinene laa, den mygnede mild; de staalkvasse Øine, de iskolde blaa, fik Varme og IId.
De vældige Næsebor bævrede til; det skalv om hans Mund: “Att tala så der hør blott konungar till, “din helvites hund!”
“Jag ofta det hört, och jag tänkt det ibland “och märkt det också: “Ni har ingen konung i Norriges land, “men många ändå.
“Du räknas bland dem, och så kan du förstå, “ditt lif jag ej tar; “men gifva dig friheten! – dum var jag då! “Nei du stannar qvar!”
Hans Kolbjørnsen førtes som hærtagen Mand over Tistedals Elv. Da sprang han paa Stand i det skummende Vand fra Brobuens Hvælv.
Han svømmed, han dukked, og kjæmped sig selv blandt Klipper i Land! Da skreg Karl den Tolvte: “Han gör som jag sjelf! “En konung är han!”
Cookies on Poetry Cove